Världsstjärnor, champagne och Korv Görans
Ett litet bildregn från helgens vistelse på Åland och Paf Open.
På söndagen spelades Finnkampen. Sveriges herrlandslag – Stefan Steve Gunnarsson och Hannes Brinkborg– totalkrossade det finska laget med 2-0 i set ( 21-15, 21-13).
Men det svenska damlaget bestående av Karin Lundqvist och Tora Hansson totalkrossade sina finska motståndare snäppet värre. 2-0 (21-13, 21-13).
Efter match fick jag ett kort snack med dem.
Varför är finnarna så dåliga?
– Varför är vi så bra?! Det finska lag vi mötte har faktiskt ett par plats fem placeringar på världscupen i år.
Fair enough, varför är ni så bra?
– Vi sa innan match att vi skulle gå in och njuta av varje boll, den taktiken fungerade bra.
På kvällen när jag och min buddie Andreas ska lämna hotellrummet ropar två tjejer något till oss på engelska. Vi spelar tydligen bra musik i vårt hotellrum. Jag frågar om vi stör dem och om de är atleter.
På första frågan svarar de nej och på den andra svarar de ja.
Det visar sig vara beachvolleybollens absoluta superstjärnor, amerikanskorna Kerri Walsh och Misty May-Treanor. Duon tog OS-guld både 2004 och 2008 och har efter lite barnafödande nu åter tagit sig upp till plats nummer två på världsrankingen.
Jag frågar hur stor chansen är att de vinner morgondagens final mot Kina.
De svarar lite skämtsamt att de med 95% sannolikhet kommer att vinna. (Kuriosa: de förlorar.)
På världscupen i beachvolleyboll är det mer regel än undantag att stjärnorna socialiserar med publiken. Ovan: Groominbloggen, landslagstränaren Anders Kristiansson och landslagsmannen Hannes Brinkborg.
Samma kväll träffar jag och Andreas några svenska beachvolleybollkvinnor som är här för att titta på matcherna. Jag berättar för dem att jag är lite imponerad över att publik festar med världsstjärnorna i så hög utsträckning. De berättar att festandet och kringarrangemangen på världscupen är en stor del av beachvolleybollupplevelsen. Någon säger att det är "RESPECT att vakna upp på centercourten efter en hård festnatt med sand i munnen och se världsstjärnorna komma in på planen."
Men ju längre ifrån beachvolleyboll-festerna man rör sig, desto mindre beachvolleybollspelare träffar man... ..och desto mer verklighetens folk. Och så ska det vara.
Lite champagne blev det efter att resan till Miami var bärgad.
