Dagen efter

Patrik Hedlund | Publicerad 2011-06-22 13:02 | Lästid: < 1 minuter

Var som sagt och fystränade med AIK:s eliteserielag igår. Träningen varade från 10:00–16:15 med avbrott för 45 minuters lunch.

Hur det var?

Det var förvisso jobbigt under själva utövandet – att simma långt i iskalla sjöar, bära bildäck och bårar med hockeyspelare på (ja, bildäcket användes som bår i vattnet, men på land som ett träningshjälpmedel för att träna överkroppen vid löpning) är inget jag är van med – men när jag kom hem tyckte jag ändå att min kropp hade visat kreditvärdighet och att det hela hade gått över förväntan.

Jag bröt inte ett enda moment under dagen och hamnade på DELAD sistaplats i bänkpresstävlingen. Igår kväll kände jag mig förvånandsvärt pigg.

Idag däremot, inser jag att min kropps uteblivna reaktion igår kan liknas vid den uteblivna reaktion som chockskadade får precis efter en olycka, innan de börjar skrika eller gråta.

Jag kan nämligen varken gå eller sitta ordentligt och mina underarmar ligger som två döda fiskar på skrivbordet – det gör helt enkelt för ont i överarmarna för att orka hålla upp dem.

Slutsats: Att springa med bildäck är verkligen effektiv träning.

Nu väntar jag med spänd förväntan på att träningssättet ska plockas upp av Stockholms alla löpnings–hipsters.